2009 Neethlingshof Sauvignon Blanc

Måndagsbesök med måndagsvin - 2009 Neethlingshof Sauvignon Blanc är blekt ljusgul, citronvatten. Doften bjuder på citrus och tropiska frukter men är annars intetsägande och tråkig. Smaken är trevlig med tydliga inslag av nässlor, krusbär, citrus och gräs. Syran är som brukligt vid billigare viner endast syrlig och tillför inte något speciellt. Eftersmaken är kort och torr. De låga förväntningarna gör vinet, smakmässigt, bättre än vad det kanske är, men varför krångla - Förutsättningslöst vindrickande ger kanske en mer objektiv bedömning och en fingervisning om att billigt inte alltid är dåligt - dyrt inte alltid bra. Det handlar mer om tillfället och vad man för stunden vill ha. (80)

2001 Roagna Langhe Rosso

Färgen är transparent rödbrun. Vi struntade i att karaffera vinet utan körde istället en längre tid i flaska innan servering. Inte det bästa av val skulle det visa sig. Det tog längre tid än vad jag trott innan det öppnade upp sig. Doften är komplex, rik på frukt, multna löv, jord, brända/rostade ekfat och en släng av röda friska bär. I munnen är det återigen höst. Jord, multna löv och ekfat. Friska intensiva syror till en början som med timmarna i flaskan integreras, bra mjuka tanniner, en massa frukt och eftersmak som avslutade jobbet perfekt.

Hittar inte flaskan i SBs beställningssortiment längre. Fick kanske sista flaskan, dagen efter stod det nämligen slut hos leverantör och sen försvann den helt från hemsidan. Någon som har koll på om Bristly plockar bort varan från hemsidan under tiden en ny årgång håller på att utvärderas/köpas in eller har den tagits bort permanent från SB och numera endast ingår i privatimport?

2001 Roagna Langhe Rosso
199:-
89p

2007 Bera Barbera d'Alba

2007 Bera Barbera d'Alba (Länken går till vinets sida på Carl-Jans vinklubb, beklagar detta men hittar det inte på Cellartracker) är ett vin rekommenderat av Carl-Jans vinklubb. Jag är varken medlem i klubben eller något fan av Carl-Jan, men man måste ge gubben en chans.


Vinet är blårött i glaset. En bränd ton med örter dominerar till en början. Inslag av lingon och blåbär finns där också. I munnen är det näst intill kolsyraaktigt bubbligt, med livliga syror som bränner på tungan. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den udda känslan av kittlande bubblor i ett rödvin men bestämmer mig efter en stund för att såga den känslan. Lite obehagligt och i helt fel typ av dryck. Förutom den livliga syran finns det en kartig känsla, omogna äpplen, mörka bär, kryddor och blåbär. Nix, ingen höjdare. Smakerna som döljer sig bakgrunden i all ära. De är säkert jättetrevliga i ett lugnare vin, men med den här "kolsyran" närvarande spelade det ingen roll. (75)

2003 Marqués de Murrieta Ygay Reserva

2003 Marqués de Murrieta Ygay Reserva är brunröd tegelfärgad, tät och härlig i glaset. Utvecklad och komplex till doft. Jordkällare, mörk choklad, ekfat och plommon bidrar till det positiva. Bränt kaffe och kaffesump samt en odefinierbar doft som är både matt och unken (dörrmatta?) drar ner helheten. Avslutningen är medellång och kryddig till en början men som med timmarna blir allt kortare och mer avrundad och intetsägande.

Helt klart är det ett trevligt vin som passar bra till mat som hjälper till att lyfta fram de bra egenskaperna. Utan mat och med fler timmar i glaset föll det dock lite i glömska och tappade både struktur och smakintryck. Jag blev lite uttråkad och förväntade mig mer (82).

2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon

Var ute på jakt efter ett vin jag aldrig druckit förr och ville bara gå efter etikett för en gångs skull. Inte ursprung, inte årgång, inte betyg från experter eller sönderbloggade viner. Det fick bli 2007 Elvis the King Cabernet Sauvignon, ett vin jag tittat på några gånger men snällt avstått då jag lider av svåra fördomar mot viner som endera har:

1. Föredetta idrottsstjärnor/tv-personligheters namn tryckt på etiketten.
2. Tecknade serier eller andra skumma figurer som etikett.
3. Bilder på döda kändisar.

Så varför inte bryta fördomen och plocka en kategori 3? Nästa gång kanske det blir Glenn Strömberg Collezione Bardolino Classico...

Hur som helst. Till detta åt vi ugnsstekt kyckling tillsammans med mozarella, spenat, tomat och potatisklyftor.

Vinet har en hyfsat tät rödblå färg. Till en början är det slutet och lämnar inte ifrån sig så många olika intryck. Det finns syltiga inslag och den del svarta vinbär. Efter en stund lättar det lite och ännu mer sylt kommer fram tillsammans med lite salmiak och björnbär. Smakmässigt finns även syltigheten där, lite frysta smaklösa örter, svarta vinbär och en trevlig fatkänsla. Det är inte speciellt tanninrikt och eftersmaken är inte speciellt lång. Ett trevligt vin som jag kan tänka mig att spontanhandla igen. 1/3 fördomar avbokade och delvis omvandlade...(85).

PS. Om någon kan tipsa om andra etikettsviner som får mig att kunna bocka av punkt 1 och 2 får ni gärna skrika till...DS.

2007 Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais

Nervös var jag när jag dagen efter stationsprovningen hos Munskänkarna tog mig till Regeringsgatan för att "kika" lite. Titta är alltid roligt, att plocka ner några flaskor i korgen är ännu roligare. Idag var jag bara ute efter det där vinet som fick mig att öppna ögonen ordentligt för Bourgogne. Jag hade under dagen uppdaterat bolagets saldosida för vinet en sisådär ~250 gånger och skräckslaget insett att saldot minskade för nästan varje uppdatering. Väl framme på Regeringsgatan börjar jakten - 3 flaskor ska finnas. I färskt minne har jag erfarenheten med en skumpa för 256:- och 56 st kvar - "Nä, vi har inga sådana kvar, en liten miss", sa man på Systemet. Jojo...Småjoggar in på vinkällardelen, letar intensivt med blicken, skippar nummerlapp och bara plöjer genom hyllorna. Slut. Etikett hittad - Ingen flaska kvar. Kollar i facket bredvid, ser lite annorlunda ut. Tittut! Bakom några tyska uppfinningsrikt namnsatta rieslingviner står 1(!) flaska. Bara min! My precious.


2007 Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais är en ljust rödblå historia. Vi fångar upp jordgubbar, hallon, körsbär och en frisk fläkt av citrusfrukter och en allmänt skön känsla. Det lovar återigen gott redan här. Och gott är det även i munnen. En len svalkande känsla med mycket frukt, fina avrundade örter, saltlakrits och en läskande citrusmineralitet infinner sig. Vinet är fint integrerat, balanserat och välgjort ända ut i fingerspetsarna. En härligt lång eftersmak som sitter i länge och som aldrig blir tröttsam eller fel. Lite klös, lite syror och örtighet avslutar på ett väl sammansatt sätt. Grymt bra!

Nämnde jag att fler bloggat om samma vin?

Ny leverans anlände till Regeringsgatan för några dagar sen men jag har lyckats hålla mig undan. Kanske dags att återuppta jakten på den sista flaskan? (91+)